Guldbokstaver

Kairoliv = med mera

Aah, antligen tid och motivation. Da mycket tid passerat har jag mycket att beratta, sa jag tar det i olika portioner. Mycket nya bilder har jag ocksa fatt. Lat mig borja fran den kronologiska starten, dar jag slutade senast, strax fore jul.

De sista veckorna pa skolan gick fort med mycket socialt umgange och liten motivation att studera. Dartill fick jag besok av Emil vilket var mycket kul och nyttigt inte minst for hemkomsten da jag har nagon som sett vad jag sett. Pa bilden till hoger ser vi oss - fran vanster John D, Otto, Emil och Jag - gora vad Egyptiska man vanligtvis gor, sitter ute och dricker te roker pipa och pussar varandra. Det sista kanske later som ett skamt men beroringen mellan man har i Kairo ar pa en helt annan niva, om ni inte tror mig sa borde ni komma hit och se nar militarpoliserna gar och haller varandra i handen, jag ska verkligen forsoka fa en bild pa det.

Slutligen kom dagen som alla visste var pa vag. Dagen da de allra flesta jag lart kanna under hosten akte hem, aven trofasta kompanjoner som John Davison, Simon, Kaz, BJ, Frugan, Britterna, Norskorna samt Otto; vars hemresa reducerade den ursprungliga Kairo-trojkan till mig. Efter tre manaders pluggande och farval till vanner behovdes lite vila och reflektion och eftersom det tyvarr inte blev nagot julfirande i Riyadh, bar det ivag till Anafora, En koptisk retreat ca 1 timme utanfor Kairo.

En valdigt lugn plats utan krav och okenvader. Dvs sola i bar overkropp pa julaftonsdagen for att sedan skaka av kold sa fort solen gatt ner.


14 dagar senare...
...fortsatter historien. Anafora ar nog en plats som inte lampar sig sarskilt val for beskrivningar utan skall val helst ses med egna ogon. Under besoket till Anafora fick jag ocksa mojligheten att besoka en rad koptiska kloster i Wadi Natrun, dar klosterverksamhet pagatt sedan urminnes tider. Vi fick rundvisning av ett par skona munkar och ocksa dessa ogonblick finns bevarade for eftervarlden. Nedan ser vi det hus dar jag var bosatt under tiden i Anafora. Och vi ser aven en bild fran julafton dar de samlade svenskarna agnade sig at den klassiska svenska julaktviteten - spela sallskapsspel.

Efter aterkomsten till Kairo sjonk jag in i en dvala med att gora i princip ingenting vettigt overhuvudtaget under resterande delen av lovet. Dagarna gick ut pa att sova till strax fore 3 och sen forsoka sla ihjal resterande tid bast mojligt. Ihjalslagandet bestod inledningsvis mest av att forsoka finna varma vinterklader da den egyptiska vintern inte varit nadig. Framst darfor att husen ar byggda for att ge svalka pa sommaren vilket gjorde att aven om det "bara", i svenska ogon, var ca 10 grader, blev det ca 15 inomhus. Efter ett par dagars huttrande under filtar var blev det den 30 december dags for Aid El-Kabir, den stora festen, da muslimerna firar Abrahams nastan-offer av Isak. Det hela borjade med att alla samlades for att bedja vid soluppgangen. Det var minst sgat haftigt att se atminstone 100 000 manniskor be unisont till hogtalarnas danande allahu akbar. Efter bonen borjade slakten. I veckor innan starten pa hogtiden hade laster av diverse djur transporterats in till staden for att bli uppkopta av de familjer som hade rad, med syftet att slakta dem pa oppen gata efter morgonbonens avklarande. Saledes blev jag vittne till en del brutala och bisarra scener, som exempelvis en oxe som tranporterades bakpa en vanlig pickup, en man som bar pa ett halvt far och nar jag kom hem fran morgonbonen sag jag utanfor ingangen till huset en stor blodpol och fyra ben. Traditionen bjuder att av det slaktade farets kott tar familjen en tredjedel sjalv, en tredjedel ges till vanner och den sista trededelen till de fattiga.

Eftersom det muslimska nyaret inte infoll forran for nagon vecka sedan ar vart vasterlandska inte sarskilt firat har i krokarna. Dock lyckades vi komma over bade champagne och en felucca bat pa nilen som vi parkerade oss sjalva pa under nyarsnattens tolvslag.

Sedan det nya aret langsamt skvalpat in over oss borjade skolan i stort sett omgaende och det har sedan dess inte blivit sarskilt mycket rast och ro. Januari har utan tvekan varit den amnad som fortast passerat. En del nytt folk, en del gammalt, en del nya larare, for det mesta gamla, en ny skola, forhoppningsvis battre arabiska. Det kanns inte som fore jul. Det ar narmare slutet, och vetskapen om att det kommer att ta slut tranger sig allt langre fram i medvetandet. Det dodar tyvarr en del av upptackarlusten och den sociala oppenheten.

Nu far det vara nog for den har gangen. Maste erkanna att jag varit lojligt dalig pa att uppdatera den senaste tiden men jag hoppas kunna gora lite fler uppdateringar i det narmste, inte misnt darfor att jag har manga bra bilder och historier att bjuda pa, bl a det nya livet i skolan, besoket i siwa oasen, is, african diplomats club och varldens basta soldat; dvs all den oberaknelighet som ar Kairo.

مع سلامة يا نجوم