Kairo: Aterkomsten - "Terrorismen och Kebaben"

Sa, vi fortsatter... Jag ar aterigen i Kairo. Da forra resan kandes som ett stort aventyr och jag som en aventyrare som ville dokumentera allt for omvarlden, kanns det denna gang som att jag kommer till en annan av mina verkligheter: en annan vardag. Inlaggen kommer darfor att folja denna nya farg min tillvaro har fatt vilket forhoppningsvis kommer att leda till lite djupare reflektioner om Egypten da jag nu vill ta nasta steg i min relation till landet. Missta er dock inte. Bara for att det inte langre kanns som ett aventyr innebar det inte att livet ar trakigt. Kairo forblir densamma, varldens moder ar fortfarande en kaotisk partner; vilket kommer att bli tydligt i det jag kommer att skriva har framover. Nar nu aterintroduktionen ar avklarad ar det dags att overga till det som faktiskt hant sen jag kom hit igen. Jag tanker forsoka att redogora for handelseforloppet i en nagorlunda kronologisk ordning. Igar firade jag en manad i Kairo.

...jag lamnade Sverige med tomhet och kom fram till ett Kairo som kandes valdigt valbekant. Min svenska kompis Per och egyptiska kompis Mido hamtade mig pa flygplatsen och i resan darifran in till staden bubblade kanslan av att vara erbjuden oandliga mojligheter...

Lagenhet
Efter att det visat sig att den lagenhet som varit vikt at mig och tva kamrater inte kostade facila 2500 pund (1 pund = 1.2 kronor) utan istallet 2500 dollar, var jag tvungen att forsoka hitta en annan lagenhet. Att leta efter lagenheter har fungerar pa ett sarskilt satt. Sa en dag tog jag och Anna, som jag skulle bo med, mod till oss och gick for att hitta en ny lya. Vi gick helt enkelt in i ett omrade som vi ville bo i och till en byggnad som sag fin ut och fragade bauwaben (portvakten, som finns i alla egyptiska hus och ar lite av en allfixare) om det fanns nagra lediga lagenheter. - Nej. Nasta hus. Osv, tills vi stotte pa nagra killar som ville hjalpa oss, sannolikt en sa kallad simsar, lagenhetsfixare. Dessa herrar ringde runt och gick o pratade med folk tills de hittat en lagenhet som de ville visa, den uppfyllde vara krav pa tre sovrum (eftersom Lovisa skulle bo dar ocksa, hon ar har nu) och, efter visst kranglande, pris. Sa efter en dags letande satt vi dar med en lagenhet i Kairo, fixad pa egen hand. Gott sa. Sen gallde det bara att fa hyresvarden att ordna allting som inte fungerade, men den historien ar inte lika spannande och pagar fortfarande. Sa lange nojer jag mig med att sova i en lagenhet dar sovrummen skulle fa Hugh Hefner att rodna. Jag har fortfarande inte nagon kamera men jag hoppas, aterigen, att kunna anvanda andras kameror for att forhoppningsvis kunna lagga upp bilder har pa bloggen.

Flyktingen och om 'Att gora "ratt" i Egypten' (aterkommande serie)
Nar jag nu anda ar inne pa lagenheten ar den inte komplett utan att jag ocksa berattar om var flykting. Ja, vi har en flykting, narmare bestamt fran Sudan, hon heter Tisarina och hon kommer till oss varje vecka for att stada vilket hon far 60 egyptiska pund for. Hon ar en del av ett projekt pa organisationen Egypt Refugee Council som ger flyktingar utbildning i stadning och sen hyr ut dem till den som vill betala for ders tjanster. Fragan ar hur jag ska stalla mig till relationen mellan mig som vit vasterlandsk man och henne som svart afrikansk kvinna som dessutom ar flykting. Hon far en forsorjning och battre betalt an vad som ar brukligt. Och hur ska man stalla sig till de tiggare som anvander sina barn for att vadja om pengar och till den ca 10-ariga pojken i affaren som bar upp varan lada med 12 flaskor 1,5 liters vatten for fyra trappor bara for att han kan fa nagra extra pund i dricks, hur ska man gora 'ratt' i Egypten? Jag vet inte, och det ar darfor detta kommer att bli ett aterkommande amne. Den stora skillnaden ar att jag har blir tvungen att gora ett val som jag slipper i Sverige, det gar inte att undvika att ta stallning.

Detta inlagg skriver jag pa internetcafe men forhoppningsvis skall jag i fortsattningen kunna skriva hemifran dvs sa snart Annas dator kommit tillbaka fran lagningen. Nu racker det for denna gang, jag har mycket kvar att beratta och jag hoppas att ni ocksa berattar for mig om vad som hander i Sverige, det kanns valdigt avlagset. For att ni inte genast ska tappa intresset tanker jag bjuda pa en liten godbit som forsmak pa vad som komma skall...igar blev jag bjuden pa choklad av Muslimska Brodraskapet... Mer om det nasta gang, jag mar bra och livet gar vidare. Sa, vi fortsatter...