Skugga

Väntetid: 5 minuter


Tanken är inte alltid klar med vad jag tänkt skriva. Nu faller det sig så att viss tid har passerat och jag känner mig därtill nöd och tvungen att nedteckna vad som skett. Först, nu medan jag fortfarande minns, tänkte jag bara ...varna er eller försvara mig inför framtida texter. Det handlar om politisk korrekthet, något som Egyptierna aldrig har hört talas om och något som vi i "vår familj" börjat fara extremt ovarsamt med. Jag kommer att behöva en återintegrering i svensk...vaksamhet. Jag ber alltså på förhand om ursäkt för eventuella attacker över, bortom under eller på bältet eller gränsen vad gäller: personer, folkgrupper, etniska grupper, religioner, hudfärger, genus, styresskick, sociala klasser, maträtter, transportmedel och allt annat jag kan tänkas ha glömt och som inte rätteligen förtjänade sig en omgång. Över till väsentligheterna.

Framförallt har jag varit upptagen med studier och allehanda möten på jobbet samt besök från Nadine, som är en gammal medlem av Egypten-gänget. Allt har varit trevligt och jag känner nu att jag har en vardag som är fylld, lagom fylld. Sannolikt kommer det att plana ut en aning när min arbetsuppgifter övergår från diskussion och planeringsstadiet till utförande-fasen. Här borde jag väl berätta vad jag gör, men jag är just nu trött efter en allt annat än intensiv helg och har egentligen ingen lust att lägga ut texten på det sätt ämnet förtjänar; så det får vänta. Det blir istället lite lösryckta händelser enligt stundens infall.

Fläckfritt?

Vi har äntligen genomfört vårt återbesök till African diplomats club! Eller rättare sagt för andra gången besökt klubben ifråga. Lika trevligt om vanligt. Apropå första gånger...Jag spelade fotboll för första gången i år i tisdags på en hård plan med min vän Barrett och några kamrater till honom. Kvällen avslutades med att jag, Barrett och Mido satt på taket till Barrett:s hus och drack vattenpipa och kollade på staden, klockan halv ett på natten...

Dagen därpå var det återigen planeringsmöte på jobbet, de gör en plan för verksamheten under de kommande tre åren, och möten som sträcker sig intill åttatiden på kvällen. Icke desto mindre tyckte min aktiva chef att det var ett bra tillfälle att gå ut en sväng lite senare och träffa vänner. De nya utlänningarna på jobbet, dit jag räknas, var självklart välkomna. Några timmar därefter...träffas vi på ett av stans finare ställen där ett muntert sällskap sitter och äter och dricker. När det blir dags att betala slänger en i sällskapet snabbt upp ett glänsande kort och betalar helt sonika för allt. Jag är på väg att börja protestera när jag ser att ingen av de andra gör en ansats till detsamma. Guillaume, som jag inte kände hade kanske bjudit in till middagen, och med en lön från ett onämnt franskt företag för vilka han arbetade med vapenhandel hade han inte heller några problem att stå för notan. Den moraliska priset jag själv kände mig tvungen att betala i efterhand översteg sannolikt den summan. Lyckligtvis slapp jag veta mer om saken men olyckligtvis är sista ordet knappast heller sagt.

Försök till botgöring

Vi hade beslutat att ge oss av ifrån Kairo under helgen. Luften, tiden, stressen, folket, allt, började kännas tungt och vi behövde andlig och kroppslig rening. Som ett sista ryck iklädde jag i sällskap av tre norrmän oss rollerna som turister, för att besöka den så kallade Sopstaden. Dit körs stadens sopor och sorteras och görs om till användbara produkter. Det anmärkningsvärda, för att inte säga rent chockerande eller skrämmande, är att människor bor i allt detta. De förvarar soporna i sina hem, lukten är precis sådan ni tänker er den. Vi tänkte gå ut och se, men bad taxichauffören att köra vidare. Vidare, bort, igenom staden kom vi upp på en liten väg som ledde till en port och en kyrka. Fantastiskt uthuggen i berget med plats för tjugotusen människor som en amfiteater. En entusiastisk man berättade allehanda knasiga helgonberättelser för oss på arabiska emedan han insköt ett och annat "Hallelujah". Hela stället var verkligen som en oas i öknen. En kyrka i soporna. Förhoppningsvis ska vi ta oss dit för att se påskfirandet nästa vecka, palmsöndagen den 20 april. Påsken infaller på detta sätt eftersom den baseras på solen istället för som hos oss, månen på grund av att de kristna i Egypten är Kopter. Den koptiska kyrkan härstammar från århundradena efter kristus och de är även den monastiska traditionens grundare.

Till en av deras tillflyktsorter åkte vi för att finna det lugn vi sökte.