Chans

Kairo är en ständig chans. Eller var det chansning? Man blir i det närmaste beskjuten av dem. Det gäller att fånga och att pressa. På rätt pedal. I rätt tid. För att stanna eller åka.

Ena dagen tog chansen mig till den amerikanska ambassaden/fortet och en videokonferens med den amerikanska kongressens första muslimska ledamot.

Den andra dagen låter jag den slippa undan när turistmannen säger att han behöver en svensktalande guide till sitt företag.

Gav jag chansen mitt löfte? Eller lovade jag ett uppehåll?

Hon har redan lovat den (allt?)