Besök

Att få besök här i Kairo är alltid trevligt. För mig är det kul att få kontakt med världen i Sverige och få någon som förstår vilka erfarenheter jag har härifrån, för att inte tala om att det är roligt att träffa vänner igen.

Besöken uppbär dock av en känsla av märklighet i det att mitt Sverige-liv och mitt Kairo-liv möts och krockar. Det känns konstigt, som att föräldrarna kommer till universitetet på besök, eller som när du tar med familjen till jobbet för första gången.

Besökarna kan placeras in i två kategorier: De som varit här förut och de som kommer för första gången. Den senare kategorin behandlas vanligtvis med största omsorg på ett sätt som enklast kan beskrivas som: med silkesvantar. Med den egna erfarenheten i åtanke känns det som om att jag behöver ta hand om dem som barn.

Besökarna har i stora drag två önskningar. Att träffa den de hälsar på och att se Egypten. Svårigheten ligger dock i att de är här på semester och att jag har mitt liv här med studier och/eller jobb, och annat. Detta försvåras av att jag inte gärna vill släppa besökarna för sig själva såtillvida de inte varit här tidigare. Och kompliceras ytterligare av att sightseeing redan avklarats för min del första gången jag var här. Därför leder ett kommande besök vanligen till kommentarer hos vänner härnere i stil med: "inte de där gamla pyramiderna igen..." "marknaden är hemsk" "museet får han/hon sannerligen ta på egen hand" "de är så rika de där västerlänningarna som kommer på besök det blir dyrt, jag lever ju kairo-snålt nu".

Deras ankomst föranleds också av förväntningar från i synnerhet egyptiska vänner som alltid blir besvikna om de besökande inte är ett koppel tjejer. Och därtill av förväntningar bland vännerna här nere eftersom de besökande visar något av vem man är i Sverige då man i högre grad valt vännerna där hemma.

Terra incognita
Förstagångsbesökarnas reaktion brukar vi ankomsten vanligen vara: "Vad kul att se dig" följt av "Jag kommer att dö!!" när de i överljudsfast åker i en pappkartong från flygplatsen in till Kairo, vilket efter avstigning byts till ett "Vad i h-e är det som pågår här egentligen?! Det är ju helt galet!" Sammanfattningsvis kan deras inledande upplevelser beskriva med ett ord: Chock.

Efter några dagar har det knappast gått över då Kairo ständigt beskjuter en med nya upplevelser. Men de brukar vanligen adderas till upplevelser av förundran och glädje. Något man inte glömmer i första taget är lätt att uppnå men det är alltid roligt att försöka ge dem något extra de missar som vanliga turister. Som att ta de stackars två svenska besökarna till ett "hole-in-the-wall café" med en egyptisk vän som säger till serveringspersonalen att "ta" på dem. Eller när den amerikanske vännens lillasyster kommer på besök och den egyptiske vännen gör allt för att göra amerikanen obekväm genom t ex genom att ta med sig en ros till lillasystern första gången de träffades.

Parenteser åsido, det är en fördel att kunna åtnjuta alla de fördelar det innebär att ha en person med lokalkännedom vid sin sida som kan visa de platser de vanliga turistrutterna förbigår vilket ger en annorlunda och, ja, större upplevelse. Nog med skryt. Allesammans:

Känn er välkomna!