Midan Kairo

En kaospassagerare i Kairo

Saturday, June 14, 2008

Jag skulle aldrig aldrig aldrig

Jag åker hem. Om knappt en månad. Jag är nog trött på det. Ibland blir det för mycket. Utan att jag njuter av det. Men jag vet att det ändrar sig. Jag vet att jag ändrar mig. Men hem åker jag. Den okända framtid är vår

Vad har då hänt den senaste tiden...jag vet inte riktigt, jag minns inte. Jag tror: inte så mycket. Fast det har bara varit som vanligt: mycket. Som vanligt låter jag det byggas upp en smula. Jag låter leva livet och väntar på intryck och en känsla av en historia. Beskrivandet kommer i andra hand och berättandet tar över. Det är därför jag låter det ta tid. Det måste finnas ett tema. Om det inte bara är ett alibi. En efterhandskonstruktion för att skyla bristen på...förhandskonstruktion, på plan.

Sen tar planen slut..."we have some planes", ta bort dem. Låt dem stanna på marken.

Jag åker igen. Till Sverige. Med ett plan för att hitta en plan. Jag tar ingenting just nu, jag kan inte ta någonting, jag skulle aldrig aldrig aldrig

1 Comments:

Anonymous Anonymous said...

Jag och flera här borta välkomnar dig tillbaka med öppna armar, välpumpade läderbollar storlek 5 och så mycket tidsfördriv, soff-boende, öl, dösnack och Toto du bara orkar. Har precis sett en stadsfestival som lockat de skallrakade, hatande avskummen ur sina hålor och det behövs allt vettigt folk som finns för att polera fram den skinande ytan igen.

16/6/08 00:26  

Post a Comment

<< Home