Förlust

Jag förlorar lägenheten, en kvinnas tårar räddar den tillbaka. Men vi förlorar en hyresgäst pga av hans namn, Ossama. Vissa förlorar oftare än andra. Jag förlorar tiden. I trafiken, oplanering, i viljelöshet. Hälsan går sönder i tyngden av rök; här har röken faktisk tyngd. Hostan slutar inte. Arabiskan känns långsam, det går svårt, jobbet hör inte av sig, inte jag heller, motivationen sipprar iväg. Jag låter mig bli lurad på pengar, skammen av att vara rikare tränger sig på. I Sverige är det inte så mycket. Men det blir mycket. Bara en måltid ute till. Vänner åker till sina länder igen, vänner kommer tillbaka, jag schabblar och plötsligt är det en förlust.

Och det är bara vad jag förlorar. Andras förluster är oändliga.

Mycket är galet, oförståeligt. Till synes slumpmässigt. Annat är följder, självförvållat. Man måste möta förlusterna. Hur gör man för att klara dem? Vad har du förlorat? Kan du få tillbaks det? Vem, vad varför.... det är ändå förlorat. Vem är du nu? Efter alla förlusterna. Spelar det nån roll? det beror på vad du gör.

Jag går till sjukhuset, jag ringer till chefen, jag skaffar en språkutbytes partner, jag snålar, jag skriver och jag skriver