I kämparnas håla

De var upprörda på jobbet. Det skulle ha hållits en konferens med olika NGO:s i regi av Freedom House. Deras första konferens i Egypten. De var upprörda eftersom konferensen ställts in. Förklaringen var det föga oväntade och möjligtvis enda giltiga: "Security issues". Vilket sannolikt betyder att den egyptiska staten satt stopp för hela arrangemanget. Ett ständigt problem för en organisation som i förlängningen arbetar för det nuvarande systemets totala omdanande.

En dag ringde chefen mig och berättade att det hade skett en brand på kontoret. Den hade förstört hela köket och brännmärkt delar av de övriga rummet på kontoret. Jag vet inte tillräckligt mycket om situationen för att med säkerhet säga att det inte var en olycka, men trakasserier av det här slaget är inte omöjliga. Ett av de mer tydliga och skrämmande exemplen är hanteringen av de spända relationerna mellan muslimer och kopter i landet. Nyligen inköpte den koptiska kyrkan mark i övre Egypten. Seden påbjuder att den nyinköpta marken omedelbart omgärdas av en mur. Under byggandet av denna mur togs några munkar till fånga av okända män, varefter de misshandlades och torterades. Har ni hört om detta? Det filmades med mobilkamera och visades på en av kopternas tre tv-kanaler vilket ledde till att samtliga medarbetare på kanalens Kairo-kontor arresterades. "Relationerna mellan kopter och muslimer är mycket goda".

Trots detta finns människor som gör motstånd. Unga, drivna, pålästa och engagerade. Bland dem jobbar jag.

Det är delvis därför jag tycker det är roligt att jobba för en NGO här. En annan anledning, som kan tyckas banal men som jag ska förklara orsaken till nedan, är att jag får träffa egyptiska kvinnor. Dessa varelser är annars en förbjuden zon för alla utom andra kvinnor, släktingar eller make. Att tala med kvinnor försvåras också av att deras påbjudna roll i samhället är att sköta hushållet vilket gör att betydligt fler män syns på Kairos gator, i synnerhet på kvällarna då i stort sett bara män vistas utomhus. Allt detta betyder att jag bara får se en sida av den egyptiska verkligheten. Dessa hinder tar arbetet bort. Att ha egyptiska tjejkompisar framstår dock som omöjligt. Därtill är mans- och kvinnorollerna för tillfället alltför rigida. I synnerhet när det gäller oss lösaktiga, själviska och korrumperade västerlänningar.

Ett till synes litet men ändå tydligt exempel på den skillnad som ställs upp mellan män och kvinnor stötte jag häromdagen på när jag och min egyptiske vän var ute och kollade på kläder. Han skulle handla skjorta och slips. Han fann en skjorta och en snygg slips, men han kunde inte ha slipsen. Den var inte för dyr. Den var av siden. Tydligen bär män i islam inte siden eller guld eftersom de är "kvinnliga" attribut.

Jag kunde inte släppa det med tanken och på metron dagen efter iakttog jag männen i vagnen. Jag tittade på deras händer. Och mycket riktigt, deras vigselringar var av silver.