Community(tarianism)

Den andra sak jag ville beratta om narmar sig sjalva karnan i den egyptiska upplevelsen. Lojaliteten, solidariteten och bindningen till familjen och narsamhallet. Familjen ar grundenheten i det egyptiska samhallet. Till den ar du knuten med blod och till den ger du dig sjalv, din arbetskraft och din lojalitet. Men du far ocksa tillbaka allt det stod du kan tankas behova i din situation. I avsaknad av fungerande statliga skyddsnat forsakrar sig manniskorna genom att knyta sina oden till varandra i grupper.

Nar du ar illa ute far du hjalp av dina narstaende och pa samma satt hjalper du till nar andra ar illa ute. Detta leder till nara band inom familjen och det lokala samhallet. Och en sallsynt vilja att standigt hjalpa till. Saledes skapas hierarkier inom familjen och mellan famiiljer i omraden dar de med mest resurser far en position som val-respekterade grundad i deras formaga att hjalpa. En position som de lagger sig i vinn om att behalla genom stor generositet.

Dessa strukturer, som ar att betrakta som naturliga handlingsmonster, inkluderar da aven de som kommer pa besok och tas in i den nya gemenskapen. Som jag. Vad detta betyder ar att dina egyptiska vanner mer an garna kor dig over halva stan, tar in dig till brollop, vill ha dig over for middag hos familjen, later dig sova hos dem etc. etc.

Jag menar inte att detta saknas annorstades, bara att det gar sa mycket fortare har. Den person du moter pa gatan pa morgonen kan du pa kvallen vara pa middag hos. Och det kanns inte konstigt. Det ar latt och naturligt. Men samtidigt finns dar fragan. Skulle jag gora likadant? Tiden forandrar mig och omstandigheterna gor mig ny, igen. Den har gangen vet jag inte till vem. Jag ser mig inte lika klart langre. Ett sadant fundamentalt systemskifte ar jag inte kapabel till, men det finns sidor att fanga och sidor att slappa. Vi lar oss nagon nytt hela tiden. Nagot battre. Som gor oss alla battre.