En mobil resa

Ringer du nu? Jag ar glad. Men det ar inte du!? Vem ar det?

- De tappade mobilen pa metron?
- Jovisst, jag kanner dem. Var kan vi traffas?
- Okej, vi sager utanfor Hardees vid Midan Tahrir om en timma.
- Jag ar lang och blond, ni kommer att frosta vem det ar.

En timme senare.

De dar 4 tjejerna i slojor tittar pa mig konstigt. Nu ringer de. Jepp det ar dom.

- Har ar moblien
- Tack sa hemskt mycket
- Det ar en fest klockan 19 ikvall i narheten av Cairo Tower. Ungdomsministern ska komma. Du ar valkommen och bjud in vanner om du vill.
- Jag kan inte lova nagot.

Klockan 21

- Okej, jag vill bara ringa och kolla forst om exakt var det ar....(inget svar).
- Vi aker anda

Dar. Utanfor Cairo Tower.

Svar! - vi kommer om fem minuter (egyptiska?)

5 minuter senare.

- Hej!
- Hej!
- Det var hon som hittade din mobil.
- Ar festen slut?
- Ja, men ni kommer med oss anda.

Lite langre bort pa samma gatan.

- Har ar det!

Mobilfinnerskan pekar pa en imponerande byggnad ifran vilken en rod matta rullats ut. Vi gar pa den. Det ar fullt med folk som minglar. Filmkameror packas precis ner. Pa vaggen hanger ett enormt portratt av president Mubarak. I den enorma mottagningshallen star aven nagra stora konstverk. Vi ar de enda vitingarna for vilket vi far odelad uppmarksamhet. Mobilfinnerskan och numer aven var guide i detta palats - en petite tjej som ar mycket engagerad, framat och talar oavbrutet pa oklanderlig engelska - berattar for oss om arrangemanget.

- Det har varit en poesikvall dedikerad till hyllningar av Hemlandet Egypten i regi av en organisation for unga egyptier med stod av Suzanne Mubarak. Det ar darfor vi far lana dessa lokaler. Hur ser eran bild ut av ert hemland? - ? bra fraga

Hon fortsatter med att presentera folk och vanner. Skadespelare, malare, journalister, artister, en man som intill perfektion kan harma faglar.

- Y ar sangerska. Sjung for dom Y!

Sa dar star vi, i en enorm hall pa en rod matta och lyssnar pa en sangerska. Hon sjunger, vackert - bara for oss - pa tva meters avstand. Sinnet forsoker desperat fa grepp om situationen, men forgaves. Istallet borjar ansiktet spricka upp i ett stort leende. Jag kan inte hejda det, jag vill inte hejda det. Jag kan inte sluta le.

Valkommen till Kairo