Ett slags slut

Hur ska jag kunna sammanfatta detta? Allt detta?

Det har i tid varit en kort period, men jag har under den tiden levt ett liv. Det har tagit mig genom stunder av underbar forundran, stark vanskap, storsta aktvitet, lycka och gudomlig forsyn jag aldrig kunnat ana. Men det har ocksa stortat mig ner i djupaste sorg och uppgivenhet, svaghet, sjukdom och undergang.

Det har egentligen varit och ar alldeles for mycket for att jag skall kunna ta in det hela. Det ar for mycket. Och det ar delvis darfor jag aker hem nu, aven om jag kunnat stanna.

Mina forsok att bearbeta vad jag upplevt har ni blivit delgivna i form av det jag skrivit har pa dessa sidor. Som jag aven maste delge mig sjalv. Jag har behovt skriva detta.

Nu tar det slut. Och det kanns katastrofiskt. Men egentligen ar jag redan klar och har avslutat allt har. Med det enda undantaget att jag lever har. Jag lever har.

Jag bladdrade haromdagen igenom mina antecknings/skolbocker som jag anvant har i Kairo. Och jag fann att jag i en preliminar disposition till de forsta blogginlaggen skrivit: "Jag kan inte lova nagonting". Jag minns inte langre varfor och jag kan inte hitta referensen i bloggen. Jag forsoker forsta varfor. Jag forsoker forsta vem jag blivit under dessa fyra och en halv manader. Det ar svart att greppa nagot solitt, det glider undan som rok mellan fingrarna. Men nagot blir kvar. Nagot jag numera vet sakert. Jag vet att jag faktiskt lovade. Och jag vet att jag kan lova allt. Allt det som jag ar