Pa vag fran...

Jag sitter i en taxi och roker en cigarett. Av market Cleopatra som jag fick av chaufforen. Billigt, sannolikt daligt och saledes vanligt. Jag ar pa bra humor med en "devil may care"- attityd. Rund under fotterna. Ensam mot varlden. Pratsam. Sa jag pratar med chaufforen. Om det vanliga. Vad gor jag har, var han bor, om han ar gift eller inte, om han har barn eller inte. Var syn pa Egypten, varifran jag ar, osv.

Vi fastnar i politiken. Den svara situationen for folk. Mubarak ar en tjuv. Precis som alla taxichauffrer sager, jag smaskrattar. Men denne lagger till nagot, utan nagot extra i rosten, men i meningen. - Vet folk i Sverige att Mubarak ar en tjuv? Forstar dom det? Med undertexten: gor ni nagot? forstar ni verkligen den svara situationen for oss har?

Jag blir missmodig, ger ett diplomatiskt svar och blir sedan tyst.

Efter en stund gor jag ett forsok att bryta tystnaden. Han sa att han hade en son...
- Hur gammal ar han?
- Han ar dod. Han blev bara tio dagar, och han dog i statens vard pa ett av deras sjukhus. Han hette Omar.

Jag tittar tomt framfor mig in i trafiken, ljusen och morkret i Kairo-natten. Jag tar ett djupt bloss och blir plotsligt valdigt tacksam for den stundens ingivelse som fick mig att roka min forsta cigarett pa sju ar.